Igår var vi ute i rucklen. Sorterade skräp. Spikade upp lite panel. Slängde sommarblommor. Plockade ur gammal mat ur kylskåpet. Planterade några prydnadsgräs, som tidigare har stått i hemmaträdgården.
Det är höst - och det känns lite vemodigt. Jag vill vara i rucklen. Mer. Nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh vad jag känner igen det där vemodet när man börjar rusta stugorna för vintern. Varje år samma sak; man önskar att man hunnit mer, varit där mer, njutit mer, men framför allt är det nog vemod över att sommaren är slut och att det dröjer ett helt år till nästa gång.
Skicka en kommentar