Dörrar! Isolering! (del 2)

Ytterdörren, med provisoriska foder!


Altandörren börjar komma på plats.


Isolering från Bygg Max.

Dörrar! Isolering!

Märkligt men sant: det händer saker ute i rucklen. Maken, svärfar och den ena svågern jobbar av julmaten genom att isolera väggar och sätta in dörrar! Whohoo! I morgon tänkte jag att jag och Lilla L. ska åka på utflykt och inspektera det hela. Kanske blir det även en stärkande promenad till havet.

Havet (del 3)

I brist på händelser med själva rucklen så visar jag fina vinterbilder från stranden och den fina lilla fiskebyn, som ligger en kort promenad bort.

Stillsam söndag

Dagen innebar, som de senaste söndagarna, en utflykt till rucklen. Disigt, lite lätt snöigt. Knappt en människa var ute. Vilsamt. Stillsamt. Vi promenerade med Lilla L., som nöjt mös i sin nya åkpåse, tittade på havet och det lilla fiskelägret. Sedan fikade vi i lilla rucklet. Knaprade på pepparkakor och drack kaffe.

Jag tog fina bilder, som jag dock inte kan ladda upp ännu. Mac:en har gått i strejk (se systerbloggen),

Läckande tak

Någon form av blöt nederbörd, mitt emellan snö och regn, vräker ner. Det är iskallt trots att den lögnaktiga termometern visar plus tre grader. Vi är ute i rucklen för att vi inte kan låta bli. Maken bär in allt virke, som har legat under presseningar ute i trädgården, i det stora rucklet. Jag och Lilla L. läser Var bor Molly mus?, äter pepparkakor och försöker få upp värmen med hjälp av ett litet oljeelement. Irriterande nog läcker taket in i sovstugan. Lite konstigt, med tanke på att det inte läckte in i somras när regnet öste ner. Det vore oerhört irriterande om vi måste riva upp innertaket, då jag har spenderat flera dagar på att oljegrunda och måla två varv med blank vit lackfärg. Gahhh.

Golv

Svärfar är på besök för att hjälpa till med rucklen. Det betyder att han och maken har byggt hela dagen; isolerat golvet i det stora rucklet samt börjat sätta fast golvskivor (som det riktiga golvet ska ligga på). Helt plötsligt är det möjligt att gå omkring i det stora rucklet - utan att behöva balansera på golvåsarna. Det känns riktigt bra. Stuglikt, på något sätt.

Jag och Lilla L. har spenderat dagen i sov-rucklet. Ätit pepparkakor och försökt få upp värmen med hjälp av te, element och massor med värmeljus.

Ett snabbt besök

I söndags var vi ute vid rucklen. En snabb sväng, för att visa upp eländena för makens farbror som var på besök. En promenad på stranden hann vi också med.

Snart är det dags att "stänga igen" stugan för vintern, men förhoppningsvis hinner maken och svärfar med ett sista ryck om en dryg vecka. Att isolera golvet och att spika fast knutbrädor står på schemat. Hoppas att vädret är tillräckligt bra - det kan ju faktiskt snöa då...

Fix, fika och skräp

Idag var kanske den sista fina höstdagen. Kristallklar luft, gula löv och solsken. Därför passade vi på att åka ut till rucklen, för att slänga byggbråte och fixa några småsaker. Jag och Lilla L. var ute och gick. Sedan drack vi kaffe och skruvade upp en lampa. Maken röjde bland skräpet.


Stugan har det inte hänt mycket med under den senaste månaden, eller två.


Skräp.




Vid havet. Inte direkt vår tomt...


Lilla L. i vagnen nere på stranden.


Vare sig tid eller sässong för golf just nu.


Alldeles för kalla skor.

Snabbvisit

Jag och Lilla L. åkte ut till rucklen idag. Krispig höstsol, gula löv och en utkyld stuga. Lilla L. blev glad över att återse en bortglömd leksakskorg, struttade omkring i trädgården och fick tallbarr i brallorna. SJälv gick jag mest omkring och kände mig sorgsen. Det är ju minst ett halvår tills vi kommer kunna vara i stugan igen! Kanske åker vi ut i helgen och fixar några smågrejer, men det är ändå en evighetslång vinter innan det vår.

Stuglängtan

Igår var vi ute i rucklen. Sorterade skräp. Spikade upp lite panel. Slängde sommarblommor. Plockade ur gammal mat ur kylskåpet. Planterade några prydnadsgräs, som tidigare har stått i hemmaträdgården.

Det är höst - och det känns lite vemodigt. Jag vill vara i rucklen. Mer. Nu.

Havet (del 2)

När det känns alltför avlägset att det stora rucklet någonsin ska bli beboeligt kan man promenera iväg till havet, känna havsluften i ansiktet, titta på klipporna och plocka stenar med Lilla L.

Taket (del 2)

Nu kan man se det nya taket bättre. Det saknas dock massor med detaljer; vindskivor, foder, fönster etc.

Taket

Det är ett tag sedan ruckel-bloggen uppdaterades. Kanske på grund av tak-depression. Vi trodde ju att vi kunde behålla taket, trots att det var fult och vint, ett tag till. Men sedan kom det skyfall - och taket visade sig ha stora likheter med ett durkslag från Ikea. Ingen bra egenskap hos ett tak. Så nu är det gamla taket rivet (vilket innebär ännu mera bråte - just som vi släpat bort de gamla drivorna) och ett nytt under uppbyggnad. Så opraktiskt. Om vi hade vetat om detta skulle vi givetvis ha fixat det samtidigt som vi byggde den nya stommen. Gaahhh.

Stugmys

Maken river murstock och suckar över taket (på det stora rucklet) som läcker in. Själv leker jag med Lilla L., fikar och läser Linda Skugges bloggbok. Snart kommer bilder på "soffängen" som vi har byggt i det lilla rucklet.

Kitsch

Det är svårt att (helt) hålla sig borta från kitschen. Inhandlade en fin vit och rödprickig vaxduk på Åhléns, som matchade de gamla fiskformade 50-talsunderläggen fint. Hur ska det gå? När kommer jag falla för frestelsen att köpa marimekkotyger?

Paneler

Vindpapp upp!


Panelerna börjar komma på plats. Liggande fjällpanel som ska målas falu-svart.

Japan

Tomten som rucklen står på är en sandig skogsbacke, med tallar och lingonris. Vid det lilla rucklet finns en liten gräsplätt - och mellan rucklen finns en stenlagd gång och ett gäng stenbumlingar. Här är planen att anlägga en Japan-inspirerad plantering, med olika sorters prydnadsgräs. Någon enstaka blommande perenn kan det nog också bli. Början på projektet ser ut så här.

Det händer lite grann

Väggreglar och golvåsar är nu utbytta. Det sneda taket - och den ännu snedare murstocken - är dock kvar. Snart ska vi börja sätta upp ytterpanel.

Nu i vitt

Nu är skrivbordet vitt! Usel bild, men man ser ungefär hur det ser ut.

Skrivbord

I systerbloggen skrev jag igår om min loppisrunda, som resulterade i ett grönlackat skrivbord till rucklen. Nu är det utsläpat till landet och står på verandan. Grundmålning står på tur. Vitt ska det bli.

Rucklet utan väggar

Svärfar och byggar-svåger har anlänt - vilket innebär att det mer handgripliga arbetet har kommit igång. Väggar och stora delar av grunden har rivits. Nya golvåsar och reglar har kommit på plats. Regnet strilar fortfarande ned och hela tomten ser ut som ett skrotupplag.

Pyssel

Regnet har strilat ner i flera dagar, temperaturen ligger kring 14 grader. I väntan på svärfar och svågern har arbetet kommit av sig lite grann. Men något har jag gjort i alla fall; sytt gardiner, kuddfodral och en tvättsäck till det lilla rucklet. Mörkt blå och vitrandiga, i tyg från Ikea.

Invigd

Nu har vi sovit över i det lilla rucklet! Jag inklämd i den korta våningssängen och maken på en madrass på golvet. Nya krispiga täcken och kuddar från Ikea. Lilla L. passade på att ta en riktig sovmorgon i sin resesäng (kan det vara havsluften månne?). Frukost utomhus. Tandborstning på en av de fallfärdiga verandorna.

Den maniske maken

...har roat sig med att gräva fram stenläggningar i trädgården. Denna gång var så gott som helt täckt av gräs och jord.

I trädgården

Det finns ju självklart många viktigare saker att pyssla med i rucklen än att plantera blommor, men lite piffing måste man ju unna sig. Det fina betongklotet och plåthinkarna har de gamla ägarna lämnat kvar. Tack.

Så här illa

...ser det ut i det stora rucklet. Det är byggt, ombyggt och tillbyggt vid olika tillfällen - och med olika grad av engagemang. Det ser mest ut som ett lapptäcke. Virket är av alla möjliga sorter och dimensioner, det är lappat och skarvat. En del bjälkar är ok, andra är lösa, ytterliga några är ruttna och måste bytas ut. Det som syns på bilderna är det som ska bli vardagsrum/allrum. Har vi något att göra?

Det stora rucklet

Att rucklen är ruckel är ingen överdrift. Det stora rucklet är ju inte ens beboeligt; inga innergolv, ingen isolering, inga innertak, fasad som måste bytas ut, eldstad med eldningsförbud och så vidare. När vi tog över rucklen hade det stora rucklet delvis "ny" panel - på halva huset. Den panelen såg ut som immitation av timring och var uppsatt utanpå den ursprungliga panelen samt över fönstren. Man kan väl gissa att de gamla ägarna hade tänkt att ta upp fönstren igen, men det såg bra märkligt ut.

Hur som helst, den "nya" panelen var både ful och illa uppsatt varför maken tog bort den idag. Den ursprungliga fjällpanelen (som syns på bilderna) är dock i alltför dåligt skick för att behållas. Den ska med andra ord också tas bort och ersättas av ny liknande fjällpanel. Den nya fasaden ska målas i falu-svart, med kritvita detaljer. Det kommer att bli mycket snyggt.

Vitt!

Bastukänslan i det lilla rucklet ska bort! Idag har jag börjat grundmåla väggarna, med oljebaserad häftgrund. Skillnaden är enorm.

Den första dagen

...av röjning är avklarad. Maken har röjt i det stora rucklet - det obeboeliga - slängt ut en gammal frys, garderober, köksmöbler från 70-talet (Furu! Furu!), trasiga plastlådor och mängder med annan bråte (gamla telefoner, kaffebryggare, udda koppar och glas, en stereo anno tidigt 80-tal). Sedan gick maken loss på innerväggar och paneler. Stora delar är borttagna sedan tidigare, då det verkar ha varit en vattenskada någon gång för flera år sedan, men en hel del rester återstod. Imorgon ska han fortsätta med ytterpanelerna, som även de måste tas bort.

Själv har jag umgåtts Lilla L. Vi har promenerat omkring i området, varit och doppat tårna i havet (bilden ovan är från havsbadet), ätit glass och pysslar lite grann i det lilla rucklet. När Lilla L. var på bra humör - och lekte med sina leksaker - kunde jag skruva ner beslag och hyllor samt börja kvistlacka innerpanelerna (se bilden på all furu nedan - den ska målas med vit oljebaserad färg). Jag hann lacka ett par hundra kvistmärken innan det var dags att åka hem.

Även boden som ska bli ett dass (any day, any day) röjdes ut. Hejdå gamla badmintonracket från 70-talet, kvarglömda flaskor med skoterolja (ehhhh, nej, vi åker inte skoter) och mögliga dassrullar!

(Kameran glömde jag hemma, så bildbevis kommer senare.)

Att titta på eländet

Vi åker ut till rucklen, köper glass på vägen. Väl där går vi omkring på tomten, bland lingonris och rönnbärsskott, och tittar på allt som behöver göras. Ännu så länge så stannar det vid detta; att vi tittar på allt som bör/ska/måste göras. Då och då utbrister jag:
- Vad har vi gjort?!
Maken är lite coolare och säger:
- Det blir nog bra! Tänk när däcket nere vid ån är klart och man kan sitta där med en kall öl.
Ja, just det. När det finns golv, innerväggar, innertak, kök, fungerande dass. Tack och lov så kommer svärfar om en vecka, då börjar det förhoppningsvis hända saker.

Stolar, del II

Nej, rucklen ska inte se ut som det gör hemma. Ändå kan jag inte låta bli att fundera över Hans J. Wegners The Chair. Hittade fyra fina exempar i jakaranda, till ett helt ok pris, idag. Ska prata med maken, som kanske också har åsikter och preferenser.

Stolar

Det är lite tidigt att börja möblera rucklen, då åtminstone det ena inte är beboeligt. Men nu när jag befinner mig i civilisationen är det svårt att hålla sig borta från Det Stora Varuhuset (a.k.a. Ikea). Kanske skulle dessa stolar bli fina? I svart. Ikea hade tidigare en ännu finare pinnstolsmodell (med bredare rygg), som såg ut som en Björn Dahlström kopia, men den tycks ha utgått. Och jag har dessvärre inte en aning om vad den heter, varför Blocket inte är något alternativ.

Jag har en vag vision om modern shaker, med mycket svart och naturmaterial. Det ska i alla fall inte se ut som hemma. Ingen kitch, inga sjuanstolar eller ph-lampor. Inget danskt 50/60-tal. Om jag dessutom lyckas undvika Marimekkotyger - då förtjänar jag nästan en guldstjärna.

Fel i planeringen?

När man precis har blivit med ruckel vill man ju så klart vara där; fixa, måla, dricka kaffe på verandan, gå ner till havet och bada, rensa ogräs och röja bland bråten. Men vi har knappt hunnit åka dit ännu - och imorgon åker vi bort på semester. Inte till rucklen, utan bort. Det känns lite vemodigt.

Men när vi kommer hem - då ska det pysslas!

Furu, furu, furu

I det lilla rucklet, som är en sovstuga, råder total furu-regim. Det är gulnade furupaneler på väggar och tak. Furuhyllor. Furulister. Och ett gulnat grangolv. Det finns i princip bara två lösningar; riva ut eller måla över. Nu blir det alternativ två, måla över. Kvistlack och oljebaserad grundfärg är inköpt.

Våningssängen, som vi från början tyckte så praktisk ut, visade sig vara byggd för barn. Madrasserna är 180 cm = maken måste vikas ihop för att få plats. Så den ryker nog.