Istället för arbete

Det händer inte så mycket just nu. Det finns massor att måla och fixa, men det är svårt när Lilla L. springer omkring. Istället promenerar vi omkring i omgivningarna, dricker kaffe och insuper havsluft.

Fler pip...

Som rapporterats på systerbloggen kvarstår problemet med små oinbjudna fyrbenta varelser. Elektroniska musfällor är nu inköpta och installerade. Men ska man verkligen höra det enerverande ljudet? Det står uttryckligen på förpackningen att enbart möss - och inga andra husdjur - ska höra det. Men jag hör det. Jag är inget husdjur, men jag hör det. Det är pulserande, högfrekvent och på låg volym. Maken och svågern stirrade på mig som om jag var galen. De hör inte ett smack. Maken hade för övrigt intressanta teorier om mina små hörselgångar och att jag på grund av dessa hör andra frekvenser...

Skräp

Vi slänger skräp, skräp, skräp. Balkar från det gamla taket, stora sjok av tjärpapp, bräder, murken panel. Det finns obegränsade mängder av det mesta - men allt ska bort. Nu.

Allt annat än en torp

Något torp blev det inte, men då och då behöver man en paus...och då kan man ju flukta på andras torp, gårdar och stugor.

Svart!

Det händer saker på utsidan! Den falusvarta färgen (som sjuk nog heter "Falu rödfärg svart") har kommit upp på två väggar. Fortfarande inga foder, vindskivor (som alla ska vara kritvita) eller detaljer. Fönsterna ser också förskräckliga ut, men var sak har väl sin tid...

Väggar och tak

Råsponten börjar komma upp på väggar och tak. Den ska dock inte se ut så här. Någon form av grå/vit äggoljetempera blir det.

1600 meter

1600 meter (!) råspont till det lilla rucklet. Innertak och väggar ska det bli.

Soffäng

Till slut: en bild på soffängen (eller långsoffan som även fungerar som säng) i det lilla rucklet.

Pip, pip, pip

Vad hittade vi i det lilla rucklet? Jo, små små muslortar. Inte så mysigt.

Havet (del 4)

En obligatorisk bild på haaaavet. Jag och lilla fröken har varit på uppfriskande promenad.

Mer från det lilla rucklet

Det här är det provisoriska köket i det lilla rucklet. Kokplatta, en lös skiva ovanpå skåpen (dessutom i fel storlek) och allmän röra.


Matplatsen. Observera de snygga inredningsdetaljerna med ett löst oljelement på golvet och en nonchalant hängande lampsladd i taket.

Fler detaljer

Imorgon bär det av till stugan!

Mys

Så här mysigt kan man ha i det lilla rucklet.

Detaljer

Eftermiddag ute i stugan. Fika. Bus med Lilla L. Det finns ganska exakt hur mycket som helst att göra - och det mesta ser förskräckligt ut just nu. Men om man kisar och bara tittar på små små deltaljer (i det lilla rucklet) kan det ser riktigt hemtrevligt ut. I det stora rucklet är det isolering och elkablar överallt.

El på gång!

Nu går det undan! Från att ha funderat över att ringa till elektrikern i flera månader så kommer han på fredag och börjar dra in rör i väggarna samt kablar. Eluttag och själva strömmen kommer på plats när vi har fått upp panelen på väggar och tak.

Ikväll var vi ute och markerade vara alla uttag ska sitta. Lilla L. sprang omkring bland alla verktyg och högar med isolering - helt lyrisk. När vi skulle åka hem började hon att storgråta och vrålade:
- NEEEEEJ!
Det kan man ju hålla med om.

Offert!

Nu har vi fått offerten från elektrikern! Inte så billigt kanske, men de är snabba, går att kommunicera och gör ett bra jobb. Nu återstår bara att se när de kan börja dra in elen...

Det som göms i snö...

När snön smälter tinar bråten fram. Vi har, milt uttryckt, en del att göra. Tre-fyra kubik med tegel och ett oräkneligt antal högar med osorterad skit.

Snart åtminstone inte livsfarligt

Visit i rucklen även idag. Elektrikern har inspekterat det kommande uppdraget och ska ge oss en offert inom de närmaste dagarna. Nu ska det dras in massor med fin el: nytt proppskåp, nya kablar, nya uttag. Belysning utomhus. Värmekabel till (den planerade) vattenpumpen. I nuläget ger rucklen elosäkerheten ett ansikte. Elektrikern pillade lite försynt på det rostiga proppskåpet från 50-talet och påpekade:
- Tjaaa, det skulle nog inte passera dagens säkerhetskrav.
Vilket var ett gravt understatement.

Elektriker på gång

Till slut tog jag mig i kragen och ringde till en elektriker, som vi har anlitat tidigare. Han kommer och inspekterar jobbet på...söndag! Något udda. Men det visade sig att han bor i grannbyn och att hans son har hus (eller om det var stuga) en bit bort på samma väg som vi. Elektrikern visste till och med vilket hus som var vårt. Vem kan ta miste på ett riktigt ruckel?

Efter flera månaders frånvaro

Äntligen har vi bil igen (för er som läser systerbloggen är det sannolikt bekant att jag voltade bilen i fjällen) - och med bil har vi kunnat åka ut till rucklen! Wohoo!

Rucklen står fortfarande kvar! Så många saker måste fixas. Stuprännor, innertak, golv, el...